Tänk er att ni läser en text. Men då och då så ändrar bokstäverna plats. det dära i:et blir plötsligt ett J eller ett L. Eller tänk er att ni måste läsa en text kanske mer än en gång för att förstå vad den handar om. Eller i skolan, ni i klassen ska läsa igfenom en text och när ni har läst igenoim texten så ska ni svara på frågor angående texten ni precis har läst. Ni läser saktare och käner er stressad för alla andra läser och skriver snabbare än du, och då alla andra är klara så har du ungefär hälften kvar.

Jag har dyslexi och har såhär ungefär varje dag i skolan. Förr då jag inte riktigt fattade vad dyslexi var så kände jag mig konstig, jag tyckte att alla tittade på mig och skrattade åt mig för att jag hade läs och skriv svårigheter. I 6:an då vi skulle läsa högt i klassen så gick jag på toa och bara satt där för att slippa läsa högt, slippa göra narr av mig själv. Jag vägrade läsa högt inför hela klassen, jag var rädd att jag skulle bli retad och bli kallad saker för att jag inte kunde läsa. Men det var värre med matten. Jag fick ont i magen bara tanken på att nästa lektion var matte. Jag ville gå hem.
Jag kommer lätt ihåg när fröken frågade mig vad 4 . 4 blev och jag kände mig så korkad som bara satt där och blev röd som en tomat i ansiktet. Jag kommer ihåg att alla tittade på mig (jag tyckte att alla gjorde det, men det kan ju vara inbilning) och när jag svarade fel så fick jag tårar i ögonen. Jag vet intenvarför men tårar fick jag. Att stå framför klassen och prata  var roligt men jag var väldigt rädd, men det var roligt. Jag kommer ihåg att när jag ställde mig där vid svarta tavlan så gick jag ALLTID upp på tå, alltid! Jag vet inte varför men alltid då jag skulle prata in för klassen så, upp på tå.
I nuläget är jag fortfarande rädd att skriva eller läsa fel. Men med de rätta redskapen och med rärr hjälp och stöd från lärarna så har jag har lärt mig att ta det lugnt när jag läser och inte stressa fram utan ta det i den takt jag behöver, samma sak gäller då jag ska skriva. Men jag måste säga att jag tycker att det är lättare att skriva än att läsa. Att stå framför klassen nu idag är det roligaste som finns. Idag står jag INTE på tå, och tur är det ;)

Idag är en underbar dag! När jag var klar på sjukhuset så gick jag ut och väntade på bussen. Vilket väder! Det var härligt ute :)
Jag hade lust att fara ut och åka slalom, men jag får inte det :/ Men om jag fick så skulle jag ta chansen!
Ha en underbar dag!!!

Min insperationskälla är Cat Von D, Katrin zeta jones och dansgruppen Fly chicks.
Varför? Jo för alla är starka och kurviga! De är inte små tandpetare som går av då man skakar hand med dom.
Förstår ni hur jag menar? De har kommit så långt även om de har kurvor! Nu låter det som att de är de ända kvinnor med kurvor och så är det inte. Jag vet. Men jag blir så inspirerad, jag känner att om dom kan så kan jag!

Vem/vilka blir du inspirerad av? :)

Hej och hå!
Jag känner mig inte på topp kan jag säga direkt! Igår kväll då jag skulle sova var jag tvungen att ta två täcken, en filt på det, sockar, tjocksockar, mjukbyxor. INTE OKEJ! Jag vill verkligen inte bli sjuk.
Jag får hoppas på det bästa, dricka en massa te och ta på mig mer kläder

Jag hittade ett brev som jag skrev då jag var liten. Brevet var till min mamma och min lillasyster. Jisses, jag kommer ihåg hur många gåner man sa att man skulle flytta hemifrån redan vid så ung ålder. Inte klokt! Här kommer brevet som jag skrev…

Hej Då!
Nu går jag och nu menar jag det! Paulina du kan få leta mina ”witch” tidningar och mamma jag har packat mina saker så du kan ju fåslänga få slänga mina saker om du vill Hej då
P.S Hälsa hella släkten om ni vill, jag vet inte vart jag ska men vi kanske trefas utte på gatorna! älskar er alla
///Patrice hej då föralltid

Fjärilar och då någon har duschat innan jag ska duscha.

Fjärliar – Nej fy, bara jag tänker på dessa monster så får jag rysningar längs ryggraden. Seriöst, jag skulle inte klara av att vara i samma rum som en fjäril utan att få svett i händerna eller tänka att den sitter på mitt huvud eller axel. Bara jag tänker på fjärilar så får jag tårar i ögonen. JAG SKÄMTAR INTE!!!!

Då någon har duschat för mig – jag blir äcklad. Då jag ska duscha efter någon så måste jag spola vatten på golvet så att allt äckligt försvinner. Jag har testat att inte spola av golvet med vatten, det gick inte så bra. Jag kunde inte kliva in, hur mycket jag än försökte så gick det inte!! Jag ville grina. Ja, ni läste rätt. JAG VILLE GRINA!!!!

Jag vet att det låter konstigt, men det jag skriver är  100% sant.

Är det ens någon som läser min blogg? :O

Så otroligt fult det är när modeller går. Ja men herre gud, titta på stilen. När man kollar på top model på tv så hör man bara ”LÅÅÅÅÅNGA BEN, MER HÖFT, HANDEN PÅ HÖFTEN, MINDRE HÖFT, SE SEXIG UT, GÅ NER I VIKT!!!!!!!” Eeeeeh, okeeeej! Normalt beteende?
- Nej men jag vet, vi tar hit ett skelett, tar några kort, lägger in korten på datorn, sen så redigerar bilderna och gör vårat lilla skelett ännu smalare! Jaaaaa, då kommer vi tjäna mycket pengar!!!! (ironisk)

 Imorgon börjar skolan, det ska bli kul! Det var så länge sen man träffade sina kompisar och alla lärare. Det ska verkligen bli kul att träffa alla igen! Tänk att få dansa i skolans danssal, ååååh va roligt det ska bli :D

Det första jags ka göra imorgon är att gå till min studievägledare och snacka!! Det är ett måste. Jag ska berätta för henne att jag vill gå eller funderar på att gå ett extra år. Men det kommer kännas konstigt. Jaja, jag antar att det är ett måste.  Vi ses!

Jag vet inte hur jag mår idag, är typ förskyld. Men jag vet inte hur jag känner mig inuti. Just nu vet jag inte om jag är glad eller ledsen. Jag vet verkligen inte hur jag känner mig. Konstigt. Jag hoppas du vet hur jag menar. Här nedan har jag gjort en liten lista på saker jag verkligen, verkligen längtar till….

• Skolans danssalar!
• Sjukhuset, vill få mitt förbannade korsband nu!!!!
• Skolan – visst, den börjar igen imorgon, men ändå ;)
• Min födelsedag, 28/1  Jag blir då 19 år!
• Sommaren – är så less på vintern. + att jag ska fara till kattis :)
• Den nya twilight filmen – Breaking dawn

Oj, oj, oj pressen ökar. Fler och fler frågor i mitt huvud. Ska jag eller ska jag inte gå ett extra år på skolan? Jag vet inte alls hur jag ska göra. Det finns både för och nackdelar. Nej, jag måste sova på saken!

god natt!

Min största önskan är att dansa. Känna danssalens golv under mina fötter. Jag vill ha den stora spegeln framför mig medan jag dansar ut alla problem. Jag vill se hur min skugga rör sig över golvet medan musiken går på. Jag vill känna takten i mitt bröst, i mitt huvud i mina fötter. Jag vill se en förbättring, jag vill se självsäkerhet. Jag vill njuta av dansens oändliga värld av konst. Jag vill dansa. Jag vill gå in i en sal och känna någon som säger ”hej, du är väntad, kom in och gör konst till musik” Jag vill åter en gång till känna danssalens golv under mina fötter. Jag vill åter en gång till se den stora spegeln som visar varje minsta rörelse man gör. Jag vill höja musiken i salen så högt det bara går. Jag vill dansa!

Kan inte göra det pga mitt korsband, det är sönder. SUCK!!!! SNÄLLA NÅGON, GE MIG ETT NYTT KORSBAND!!!!!

Hej jag precis spelat kort! Mamma vann! Tur va det! I vanliga fall brukar Tomas vinna (då blir han kaxig) och då blir jag frustrerad…tål inte kaxiga personer. Men nu vann mamma :D :D GRATTIS MORSAN! :P

Jag är verkligen så glad idag!  Det är så att jag och mina tjej kompisar, Sara, Sofi, Moa http://fierflies.blogg.se/ och Tove http://enbildsagermerantiotusenord.blogg.se/ ha en tjejkväll :D Vi ska äta god mat och bara vara! Haha men jag tror att det kommer bli mycket flumm och missförstånd xD xD

Oekj, snart börjar alvaret! Den 12/1 (nu på onsdag) är det skolstart. Om ni frågar mig så tycker jag att det ska bli härligt att komma tillbaka tillverkligheten om man säger så. Men det är en sak som jag gruvar mig för. Det är så att jag kanske ska gå ett extra år på Midgårdsskolan. Kommer jag verkligen orka, tänk om jag ångrar mig. Ja herre gud, det är många tankar som flyger som gamar runt mitt huvud.  Jag hoppas jag gör rätt beslut.

Jag heter Patrice och jag bor i Holmsund. Jag tycker om att rita, spela teater och dansa. Jag dansar mest modernt och jazz. Jag har gått på Umeå dansskola men inte länge. Det blev för dyrt, det var då jag hittade teatern. Men om jag får välja mellan teater och dans så kommer dansen först Jag har 4 syskon, Peter, Patrik, Paulina och Erik. Jag älskar mina syskon. Jag älskar hela min familj! Men det har varit en hel del bråk mellan pappa och Peter, Patrik och Peter, pappa och Patrik, mamma och Paulina, Paulina och pappa. Jag har alltid försökt hålla mig undan, tycker inte om bråk.

 Men det året jag gick i 8:an så hände något. Jag och min lillasyster bråkade. Jag vet fortfarande inte varför vi bråkade så mycket, Det lär alltid förbli en obesvarad fråga. Mamma som hade försökt få slut på bråket var i tvättstugan. Jag tycker synd om henne som fick stå ut med våra skrik och allt som hände mellan oss. Som sagt var så bråkade jag och min syster. Jag blev verkligen jätteledsen och hade ont i mitt hjärta, ont i mitt huvud. Jag hade ont överallt! Jag ville få ut det onda, tänka på något annat. Slippa tänka på allt som hade hänt mellan mig och min syster. Så jag tog en av mammas rakhyvlar (det är svårt för mig att skriva detta) och skar mig på min vänstra handled. Det gjorde så ont. På ett sätt var det härligt att flytta all smärta i till handleden. Jag var i mitt rum då jag gjorde det. Men jag var sammtidigt inte där. Jag skar mig en gång till och en gång till och en gång till för att få bort all smärta. Efter att jag hade skurit mig själv så började jag grina. Jag bara släpte rakhyveln och grät. Jag kunde inte få slut på gråten. Jag kollade på min arm och smärtan kom tillbaka. Denna gång var smärtan starkare. Jag gick ut till tvättstugan och visade mamma vad jag hade gjort. Jag såg hur ledsen hon blev, då gjorde det bara mer och mer ont i mig. Att se min mamma så, så förtvivlad och ledsen gjorde mig ledsnare. Mamma ville att jag skulle gå och prata med skolans kurator. Jag sa inget utan tog det bara som det kom. Dagen efter i skolan så kändes det som att alla kollade på mig. Kändes som om alla visste vad jag hade gjort. Fast än att jag hade på mig en långärmad så kude jag inte låta bli att hålla i tröjärmen för att dölja alla sår på min arm. Tiden var inne för att gå till kuratorn.
Jag kommer ihåg att jag släppte ut allting, jag bara grinade. Tårarna bara rann, det fanns inget som kunde hindra allt gråt. Jag grinade och grinade. Kuratorn frågade ifall jag ville gå till skolsyster så hon får kolla om såren var infekterade men jag sa nej, det räcker att jag varit där en gång. Efter några timmar med kuratorn så gick jag hem. Jag hade så ont i huvudet och ont i min arm. Jag ville bara hem och sova. Hem och vara ensam.
Dagarna gick men såren efter rakhyveln fanns fortfarande kvar, men tillsist så blev de till ärr som nu inte syns, det är bara jag som ser ärren. Nu några år senare så bråkar vi inget alls. Visst, vi små tjafsar. Men vi bråkar aldrig.
Nu när jag tänker efter så förstår jag inte varför vi eller dom bråkade. Vad som än händer mina syskon och föräldrar så kommer jag alltid älska dom!

Välkommen till Bloggproffs.se. Det här är ditt första inlägg, du kan ta bort det, editera det eller skapa ett nytt inlägg. Logga in i kontrollpanelen på följande adress Logga in med dina användaruppgifter som har mailats till dig (mailet borde komma direkt vid registrering, gör det inte det kolla först i skäppostfilter innan ni kontaktar supporten)