Tänk er att ni läser en text. Men då och då så ändrar bokstäverna plats. det dära i:et blir plötsligt ett J eller ett L. Eller tänk er att ni måste läsa en text kanske mer än en gång för att förstå vad den handar om. Eller i skolan, ni i klassen ska läsa igfenom en text och när ni har läst igenoim texten så ska ni svara på frågor angående texten ni precis har läst. Ni läser saktare och käner er stressad för alla andra läser och skriver snabbare än du, och då alla andra är klara så har du ungefär hälften kvar.

Jag har dyslexi och har såhär ungefär varje dag i skolan. Förr då jag inte riktigt fattade vad dyslexi var så kände jag mig konstig, jag tyckte att alla tittade på mig och skrattade åt mig för att jag hade läs och skriv svårigheter. I 6:an då vi skulle läsa högt i klassen så gick jag på toa och bara satt där för att slippa läsa högt, slippa göra narr av mig själv. Jag vägrade läsa högt inför hela klassen, jag var rädd att jag skulle bli retad och bli kallad saker för att jag inte kunde läsa. Men det var värre med matten. Jag fick ont i magen bara tanken på att nästa lektion var matte. Jag ville gå hem.
Jag kommer lätt ihåg när fröken frågade mig vad 4 . 4 blev och jag kände mig så korkad som bara satt där och blev röd som en tomat i ansiktet. Jag kommer ihåg att alla tittade på mig (jag tyckte att alla gjorde det, men det kan ju vara inbilning) och när jag svarade fel så fick jag tårar i ögonen. Jag vet intenvarför men tårar fick jag. Att stå framför klassen och prata  var roligt men jag var väldigt rädd, men det var roligt. Jag kommer ihåg att när jag ställde mig där vid svarta tavlan så gick jag ALLTID upp på tå, alltid! Jag vet inte varför men alltid då jag skulle prata in för klassen så, upp på tå.
I nuläget är jag fortfarande rädd att skriva eller läsa fel. Men med de rätta redskapen och med rärr hjälp och stöd från lärarna så har jag har lärt mig att ta det lugnt när jag läser och inte stressa fram utan ta det i den takt jag behöver, samma sak gäller då jag ska skriva. Men jag måste säga att jag tycker att det är lättare att skriva än att läsa. Att stå framför klassen nu idag är det roligaste som finns. Idag står jag INTE på tå, och tur är det ;)