Tjohej, just nu sitter jag och äter på min goda macka som jag gjorde hemma innan jag for till skolan.
GÖTT! Annars så skriver jag ett manus till mitt tal som jag ska hålla imorgon!
Ha det bra mina små solstrålar!!!

ÅNGEST, PRESS, PRESS, ÅNGEST, LÄRARE, STRESs, BESVIKELSE, KOMPISAR, PRESS, PRESS, STRESS!!!
Allt jag vill nu är att lätta på trycket!!!

Okej, just nu sitter jag och väntar på att min svenska ska börja. Guuud, jag vågar inte vara här då, för vi ska nämligen hålla tal. Gaaaaah, men jag har gjort det förr och ingenting kan stoppa mig nu!
Men vet ni vad, jag kan vara lugn, för jag är int klar med mitt tal. TACK GODE NÅGOT för det!!!

Hej alla glada och mindre glada :D
Jag fattar inte att jag fyller år imorgon! SJUKT!
Herre gud, 19 år. Snart blir man 55, haha nej men jag har typ ångest.
Tänk om jag inte hinner ta körkort…Oh my! Okej, fokusera. Tänk tankar som FÅR tänkas. Tänk tankar som FÅR tänks!
Haha brukar säga så till mig själv då jag tänker dåliga tankar eller då jag är sjukt stressad.
Men men, som sagt vad, IMORGON FYLLER JAG ÅR!!!! Haha :D iden går verkligen fort. Jag önskar mig….
*systemkamera.
*ett boxningsset.
*en provdocka – man ska kunna ändra storlek på na.
* en dvd xD Har ingen, (fy va pinsamt!)
*sminkborstar.
Ja, det är typ det jag önskar mig :D

Ha en bra dag alla underbara människor :D
Ps, vill påminna er om min frågestund ;)
http://patie.bloggproffs.se/2011/01/25/just-nu/
va inte rädd att ställa en eller två frågor! Blir bara glad :D

Hej hej, jag håller just nu på att laga mat :D
Haha men jag måste fråga ganska mycket, men vem bryr sig om det? Bara det blir mat ;)
Oj, snart är riset klart, borde gå nu!
Ha det bra, jag skriver mer efter maten ^^
ses!

På fredag fyller jag år :D :D :D
Jag är verklgen glad, MEN det kommer kännas konstigt att ”fira” min födelsedag hemma hos pappa. Eller fira och fira, han ska bjuda mig på en tre rätters middag ^^ MYS!!!
På lördagen efter min födelsedag ska jag träffa mina girlfriends *^_^*
Och på söndagen så ska jag bjuda på tårta, först så kände jag mig sjukt stressad över att inget gick som jag ville men efter att ha tänkt efter så insåg jag att det blir helt perfekt ;)
Ha en bra kväll alla!!!

nu sitter jag och små tuggar på en godis och läser en bok om kroppsspråk :D

Tjohej, ny dag och nya möjligheter! :D
Jag har så otroligt ont i nacken och ont i mitt knä. Men annars är det brara bra :)

Jag vill verkligen lära mig tyska och ryska. :D

Imorgon är det skola, ny vekca, nya tag. Nu när jag verkligen, verkligen tänker efter så vet jag inte hur jag känner inför 4 år på skolan. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Är det bra eller dåligt?
I min klass kallar lärarna oss äldre för ”gammlingar” vad kommer jag då bli om jag går ett extra år? Det vill jag inte veta.  Nej men seriöst. Jag vet inte, har blandade kännslor.

Har ni någon gång gjort något dåligt för att må bra? Det har jag.
Faktum är att det lättade på trycket! Jag gjorde det bara för någon dag sen, tusan, det blir helt annorlunda efteråt.
Jag förstår inte hur en liten grej kan göra allt så mycket bättre!

Man märker verkligen hur folk förändras, både bra och dåligt. Idag har jag märkt att jag och en kompis har glidigt ifrån varandra. Det känns verkligen konstigt att säga det men så är det.
Förra terminen så hade vi verkligen kontakt men nu är vi som dag och natt, så olika. Jag har försökt att säga att det känns konstigt men varje gång så har orden som försvunnit, så jag pratar om annat. Åh, jag vill att denna kompis ska försöka först vad jag vill säga.
skit.
Vad ska jag göra, ska jag bara leva vidare och leva som om inget har hänt, eller ska jag ta upp det och säga att känns tråkigt? Hur skulle du göra?

Tänk er att ni läser en text. Men då och då så ändrar bokstäverna plats. det dära i:et blir plötsligt ett J eller ett L. Eller tänk er att ni måste läsa en text kanske mer än en gång för att förstå vad den handar om. Eller i skolan, ni i klassen ska läsa igfenom en text och när ni har läst igenoim texten så ska ni svara på frågor angående texten ni precis har läst. Ni läser saktare och käner er stressad för alla andra läser och skriver snabbare än du, och då alla andra är klara så har du ungefär hälften kvar.

Jag har dyslexi och har såhär ungefär varje dag i skolan. Förr då jag inte riktigt fattade vad dyslexi var så kände jag mig konstig, jag tyckte att alla tittade på mig och skrattade åt mig för att jag hade läs och skriv svårigheter. I 6:an då vi skulle läsa högt i klassen så gick jag på toa och bara satt där för att slippa läsa högt, slippa göra narr av mig själv. Jag vägrade läsa högt inför hela klassen, jag var rädd att jag skulle bli retad och bli kallad saker för att jag inte kunde läsa. Men det var värre med matten. Jag fick ont i magen bara tanken på att nästa lektion var matte. Jag ville gå hem.
Jag kommer lätt ihåg när fröken frågade mig vad 4 . 4 blev och jag kände mig så korkad som bara satt där och blev röd som en tomat i ansiktet. Jag kommer ihåg att alla tittade på mig (jag tyckte att alla gjorde det, men det kan ju vara inbilning) och när jag svarade fel så fick jag tårar i ögonen. Jag vet intenvarför men tårar fick jag. Att stå framför klassen och prata  var roligt men jag var väldigt rädd, men det var roligt. Jag kommer ihåg att när jag ställde mig där vid svarta tavlan så gick jag ALLTID upp på tå, alltid! Jag vet inte varför men alltid då jag skulle prata in för klassen så, upp på tå.
I nuläget är jag fortfarande rädd att skriva eller läsa fel. Men med de rätta redskapen och med rärr hjälp och stöd från lärarna så har jag har lärt mig att ta det lugnt när jag läser och inte stressa fram utan ta det i den takt jag behöver, samma sak gäller då jag ska skriva. Men jag måste säga att jag tycker att det är lättare att skriva än att läsa. Att stå framför klassen nu idag är det roligaste som finns. Idag står jag INTE på tå, och tur är det ;)

Hej och hå!
Jag känner mig inte på topp kan jag säga direkt! Igår kväll då jag skulle sova var jag tvungen att ta två täcken, en filt på det, sockar, tjocksockar, mjukbyxor. INTE OKEJ! Jag vill verkligen inte bli sjuk.
Jag får hoppas på det bästa, dricka en massa te och ta på mig mer kläder

Jag hittade ett brev som jag skrev då jag var liten. Brevet var till min mamma och min lillasyster. Jisses, jag kommer ihåg hur många gåner man sa att man skulle flytta hemifrån redan vid så ung ålder. Inte klokt! Här kommer brevet som jag skrev…

Hej Då!
Nu går jag och nu menar jag det! Paulina du kan få leta mina ”witch” tidningar och mamma jag har packat mina saker så du kan ju fåslänga få slänga mina saker om du vill Hej då
P.S Hälsa hella släkten om ni vill, jag vet inte vart jag ska men vi kanske trefas utte på gatorna! älskar er alla
///Patrice hej då föralltid

Fjärilar och då någon har duschat innan jag ska duscha.

Fjärliar – Nej fy, bara jag tänker på dessa monster så får jag rysningar längs ryggraden. Seriöst, jag skulle inte klara av att vara i samma rum som en fjäril utan att få svett i händerna eller tänka att den sitter på mitt huvud eller axel. Bara jag tänker på fjärilar så får jag tårar i ögonen. JAG SKÄMTAR INTE!!!!

Då någon har duschat för mig – jag blir äcklad. Då jag ska duscha efter någon så måste jag spola vatten på golvet så att allt äckligt försvinner. Jag har testat att inte spola av golvet med vatten, det gick inte så bra. Jag kunde inte kliva in, hur mycket jag än försökte så gick det inte!! Jag ville grina. Ja, ni läste rätt. JAG VILLE GRINA!!!!

Jag vet att det låter konstigt, men det jag skriver är  100% sant.

Jag vet inte hur jag mår idag, är typ förskyld. Men jag vet inte hur jag känner mig inuti. Just nu vet jag inte om jag är glad eller ledsen. Jag vet verkligen inte hur jag känner mig. Konstigt. Jag hoppas du vet hur jag menar. Här nedan har jag gjort en liten lista på saker jag verkligen, verkligen längtar till….

• Skolans danssalar!
• Sjukhuset, vill få mitt förbannade korsband nu!!!!
• Skolan – visst, den börjar igen imorgon, men ändå ;)
• Min födelsedag, 28/1  Jag blir då 19 år!
• Sommaren – är så less på vintern. + att jag ska fara till kattis :)
• Den nya twilight filmen – Breaking dawn

Min största önskan är att dansa. Känna danssalens golv under mina fötter. Jag vill ha den stora spegeln framför mig medan jag dansar ut alla problem. Jag vill se hur min skugga rör sig över golvet medan musiken går på. Jag vill känna takten i mitt bröst, i mitt huvud i mina fötter. Jag vill se en förbättring, jag vill se självsäkerhet. Jag vill njuta av dansens oändliga värld av konst. Jag vill dansa. Jag vill gå in i en sal och känna någon som säger ”hej, du är väntad, kom in och gör konst till musik” Jag vill åter en gång till känna danssalens golv under mina fötter. Jag vill åter en gång till se den stora spegeln som visar varje minsta rörelse man gör. Jag vill höja musiken i salen så högt det bara går. Jag vill dansa!

Kan inte göra det pga mitt korsband, det är sönder. SUCK!!!! SNÄLLA NÅGON, GE MIG ETT NYTT KORSBAND!!!!!

Jag heter Patrice och jag bor i Holmsund. Jag tycker om att rita, spela teater och dansa. Jag dansar mest modernt och jazz. Jag har gått på Umeå dansskola men inte länge. Det blev för dyrt, det var då jag hittade teatern. Men om jag får välja mellan teater och dans så kommer dansen först Jag har 4 syskon, Peter, Patrik, Paulina och Erik. Jag älskar mina syskon. Jag älskar hela min familj! Men det har varit en hel del bråk mellan pappa och Peter, Patrik och Peter, pappa och Patrik, mamma och Paulina, Paulina och pappa. Jag har alltid försökt hålla mig undan, tycker inte om bråk.

 Men det året jag gick i 8:an så hände något. Jag och min lillasyster bråkade. Jag vet fortfarande inte varför vi bråkade så mycket, Det lär alltid förbli en obesvarad fråga. Mamma som hade försökt få slut på bråket var i tvättstugan. Jag tycker synd om henne som fick stå ut med våra skrik och allt som hände mellan oss. Som sagt var så bråkade jag och min syster. Jag blev verkligen jätteledsen och hade ont i mitt hjärta, ont i mitt huvud. Jag hade ont överallt! Jag ville få ut det onda, tänka på något annat. Slippa tänka på allt som hade hänt mellan mig och min syster. Så jag tog en av mammas rakhyvlar (det är svårt för mig att skriva detta) och skar mig på min vänstra handled. Det gjorde så ont. På ett sätt var det härligt att flytta all smärta i till handleden. Jag var i mitt rum då jag gjorde det. Men jag var sammtidigt inte där. Jag skar mig en gång till och en gång till och en gång till för att få bort all smärta. Efter att jag hade skurit mig själv så började jag grina. Jag bara släpte rakhyveln och grät. Jag kunde inte få slut på gråten. Jag kollade på min arm och smärtan kom tillbaka. Denna gång var smärtan starkare. Jag gick ut till tvättstugan och visade mamma vad jag hade gjort. Jag såg hur ledsen hon blev, då gjorde det bara mer och mer ont i mig. Att se min mamma så, så förtvivlad och ledsen gjorde mig ledsnare. Mamma ville att jag skulle gå och prata med skolans kurator. Jag sa inget utan tog det bara som det kom. Dagen efter i skolan så kändes det som att alla kollade på mig. Kändes som om alla visste vad jag hade gjort. Fast än att jag hade på mig en långärmad så kude jag inte låta bli att hålla i tröjärmen för att dölja alla sår på min arm. Tiden var inne för att gå till kuratorn.
Jag kommer ihåg att jag släppte ut allting, jag bara grinade. Tårarna bara rann, det fanns inget som kunde hindra allt gråt. Jag grinade och grinade. Kuratorn frågade ifall jag ville gå till skolsyster så hon får kolla om såren var infekterade men jag sa nej, det räcker att jag varit där en gång. Efter några timmar med kuratorn så gick jag hem. Jag hade så ont i huvudet och ont i min arm. Jag ville bara hem och sova. Hem och vara ensam.
Dagarna gick men såren efter rakhyveln fanns fortfarande kvar, men tillsist så blev de till ärr som nu inte syns, det är bara jag som ser ärren. Nu några år senare så bråkar vi inget alls. Visst, vi små tjafsar. Men vi bråkar aldrig.
Nu när jag tänker efter så förstår jag inte varför vi eller dom bråkade. Vad som än händer mina syskon och föräldrar så kommer jag alltid älska dom!